Hem Om Föreningen Bli medlem Har varit Nyhetsbrev Tips Bilder Debatt Utbildning Länkar

Böcker

Bok: Hörby Bruk och Ekeby-kärran

När föreningen onsdagen den 2 mars 2016 besökte Hörby Bruk fick vi i gåva deras bok
"Hörby Bruk och Ekeby-kärran", en historik skriven av Börje Andersson och tryckt 2001.

Webbredaktören har scannat och gjort en pdf-fil av boken, som går att ladda ner här. >>>>>>

Tips på utflyktsmål i sommar-Skåne med omnejd 2009

Tips 1 på industriminne som utflyktsmål i Skåne med omnejd 2009
Københavns vandværk vid Studiestræde

Ett kvarter från Rådhuspladsen i Köpenhamn finns bygg­naderna kvar från ett vattenverk som stod klart 1859. Vattenverket byggdes på en ravelin, en del av Köpenhamns befästningsverk (voldene). Voldene slopades först den 30 juni 1856.

Vattenverket är inte längre i drift, och ångmaskinen är flyttad till Danmarks Tekniska Museum. Det centrala läget och att byggnaderna är intakta, samt att man kan gå in på den gamla vatten­verks­tomt­en, och då befinna sig inom ravelinens gränser, gör att det är värt ett besök.

Då en av byggnaderna idag hyser en servering, är det möjligt att även se en del av det inre. Här finns även konsertlokalen Pumpehuset, en gång en lokal med pump­verk som försörjde köpenhamnarna med vatten, men där det nu är ett rikt flöde av musik, speciellt pop och rock.

Mer info från den del av uppsatsen "Vattenverk och vatten­torn å fortifikatorisk mark", som gäller Köpenhamn. Här redigerad som pdf-fil: Köpenhamn

Adressen till studieobjektet är Studiestræde 54.
Sök på kort.eniro.dk eller krak.dk/kort

Tips från Eber Ohlsson

Tips 2 på industriminne som utflyktsmål i Skåne med omnejd 2009
Cisternene på Valby Bakke

Det finns ett talesätt om att man kan dela Danmark i två likvärdiga hälfter, väster och öster om Valby Bakke. Mot­svarande uttryck öster om Öresund är att dela Sverige i två likvärdiga hälfter, norr och söder om Landsvägen.

Högsta punkten på Valby Bakke (Solbjerg) är +31 m, vilket gjorde att man här förlade en högreservoar för Københavns vandforsyning, kopplad till det i föregående tips beskrivna vattenverket.

Reservoaren, Cisternerne togs ur drift 1981, men fick en ny funktion 1996 när Köpenhamn det året var Europeisk Kulturhuvudstad. Tipsaren besökte då Cisternerne, vilket blev till en kort artikel i i personalbladet Vattenstänk:
Konst i Cisternerne.

Cisternerne har numera blivt ett permanent museum: Cisternerne - Museet for Moderne Glaskunst.

Tips från Eber Ohlsson

Reservoaren vid Søndermarken, Solbjerg och Valby Bakke innan den blev övertäckt. I fonden ses Frederiksbergs Slot
(Zoologisk Have ligger till vänster om slottet).
Numera finns det ett museum i reservoaren, vilket gör att man kan bese detta industriminne.

Tips på utflyktsmål i sommar-Skåne 2008

Tips 1 på industriminne som utflyktsmål i sommar-Skåne 2008
Katrinetorps vattenverk i Malmö

Katrinetorps vattenverk anlades på 1940-talet för att klara den akuta vattenbristen i Malmö. Efter bara 410 drift­dagar upphörde dock vattenleveranserna­ till staden.

Vattenverket ligger i Katrinetorps engelska park. Här finns maskinbyggnad, lågreservoar, luftare samt tre brunnspumpverk.

Mer info finns på Skånska vatten­torns­säll­skap­ets sajt: Katrinetorps vattenverk,
där man även kan ladda ner en utskriftsvänlig pdf-fil
(300 kB): Katrinetorps vattenverk

Tips från Eber Ohlsson
Tips 2 på industriminne som utflyktsmål i sommar-Skåne 2008 (repris)
Filfabriken i Hässleholm

Filfabriken i Hässleholm som trots sitt namn inte handlar om filmjölk utan om hur man hugger filar.

1917 startade verksamheten och under 1900-talet högg man filar till industrier i hela landet. Som mest var man sex anställda. Fabriken var i drift till så sent som 1986.

Efter en yttre restaurering sätter nu eldsjälar inom Västra Göinge hembygdsförening istånd även maskinerna som drivs med remdrift.

Öppet efter överenskommelse med Nils Karlsson 0451-31 300.

Vägbeskrivning: Från järnvägsstationen:
Följ spåret norrut tills du kommer till bron över spåret, Viaduktgatan, använd den och fortsätt en 150 meter tills du kommer till en rondell och en livsmedelsbutik, ta av till höger in på Göta­gatan, och följ den tills du har Smedjegatan på vänster hand, följ den och du hittar den lilla röda tegelbyggnaden i en våning som inrymmer filfabriken i den första korsningen.

Tips från Henrik Borg

Tips 3 på industriminne som utflyktsmål i sommar-Skåne 2008
Gunnarps Tegelbruk i Tjörnarp

Gunnarps Tegelbruk i Tjörnarp från ca 1850 drevs ur­sprungligen som ett mindre gårdsbruk tillhörande Gunnarpsgården. Genom järnvägens tillkomst blev det bättre avsättningsmöjligheter och under ledning av fabrikör John Olander ökades produktionen betydligt.

År 1898 byggdes en rektangulär gråstensugn, typ ring­ugn med 18 stycken brännkammare och tegel­klädda valvgångar. Varje kammare hade en port mot utsidan av ugnen. Ovanpå ugnen fanns ca 300 bränsle­luckor.

Bruket sysselsatte som mest 35-40 man och var under 1900-talets första hälft det största före­taget i Tjörnarp. Som mest producerades 2,5 miljoner tegel per år.

Efter en förödande eldsvåda år 1958 lades bruket ned. Själva brännugnen blev kvar men taköverbyggnaden brann ner. Den 37½ meter höga skorstenen revs året därpå.

Efter branden användes ugnen en tid som hönseri och potatiskällare men lämnades sedan att förfalla i 35 år. Träd och buskar slog rot ovanpå ugnen och växte sig stora.

1985 kom ugnen med i Länsstyrelsens kultur­minnes­vårdsprogram och i Höörs kommuns Bevaringsplan. Samma år förvärvade Höörs kommun ugnen genom markbyte.

I samband med den s.k. Landsbygd 90-kampanj­en ”Hela Sverige ska leva” startade Tjörn­arps Sockengille ett antal studiecirklar. En av dem kom att arbeta med sin hembygds miljö, kultur och historia.

Tanken väcktes att på ideell väg och genom bidrag försöka rädda den unika ringugnen från fortsatt förfall och även beskriva gångna tiders tegeltillverkning.

1993 – 94 restaurerades ringugnen och försågs med en taköverbyggnad. Arbetet administrerad­es genom Tjörn­arps Sockengille och kunde utföras tack vare ALU-(arbets­livsutvecklings-) arbete, ideellt arbete, gåvor och bidrag.

1994 den 9 september återinvigdes ringugnen av lands­hövdingen. 1995 i maj utkom boken om Gunnarps Tegel­bruk och i juni fick Sockengillet kommunens kultur­pris. 1999 i oktober beslutade Höörs kommun­full­mäkt­ige att avsätta lergravarna (ca 12 hektar) som natur­reservat.

Tips från Lena Frykman gm Henrik Borg

Ringugnen, insida.


Ringugnen, utsida.


Lergravarna.

Tips 4 på industriminne som utflyktsmål i sommar-Skåne 2008
Höörs Mölla

Redan på den äldsta kartan över Höörs by från 1742 finns vattenkvarnen utmärkt. Nuvarande kvarnbyggnad uppfördes 1839 och var i drift till 1947. Efter år av förfall och rivningshot, restaurerades den 1979-80 av ideellt arbetande medlemmar i Föreningen Höörs Mölla.

Den trivsamma miljön med kvarndamm, möllarbostad och trädgård, gränsar till de gamla kvarnstensbrotten i Stenskogen, ett område som planeras bli kultur/­naturreservat.

Föreningen Höörs Mölla - historik och restaurering.

Det började egentligen 1973, då Höörs kommun köpte hela kvarn­fastigheten för att bygga bostäder. Själva kvarnen lämnades att förfalla och 1978 hamnade Höörs Mölla på kommunens s.k. saneringslista, d.v.s. en förteckning över byggnader, som enligt fastighetskontoret borde rivas.

En knapp majoritet i kommunstyrelsen ville emellertid pröva att rädda möllan och utsåg en arbetsgrupp på fem personer hämtade från kommunstyrelsen, kulturnämnden och tekniska nämnden.

Gruppens uppdrag var att ”undersöka möjligheter till bidrag för upprustning av Höörs Mölla och lägga fram förslag till program för upprustning och fortsatt användning”.

Gruppen som utsågs var Sigvard Persson, Per-Erik Trobäck, Henry Johansson och jag själv, som valdes till ordförande. Kommunens fastighetstekniker Peter Bosson blev vår sekreterare. Vi arbetade ganska informellt. Intresset från allmänheten var mycket stort och ett antal frivilliga anmälde sitt intresse att få hjälpa till med upp­rustningen.

Den 15 dec 1978 presenterade arbetsgruppen sitt förslag till kommunstyrelsen, vilket bl.a. gick ut på att kommunen tacksamt skulle mottaga erbjudanden om frivillig, ideell arbetskraft samt anslå 235.000 kr till material och el- och vvs-arbeten. Detta kunde facket inte acceptera och alltihop höll på att gå om intet.

Inför detta motstånd föddes idén om att en ideell förening skulle kunna rädda möllan. Initiativet togs av Henry Johansson och den 21 mars 1979 bildades Föreningen Höörs Mölla, stadgar antogs och styrelse valdes. Själv blev jag ordförande och är så fortfarande. Sigvard Persson blev kassör och är nu hedersledamot.

Föreningens ändamål blev:” Upprustning och framtida bevarande av Höörs Mölla. Medlemskap kan vinnas av var och en som har intresse för föreningens arbete.”

Nästa steg blev att föreningen anhöll hos kommunen att få arren­dera möllan och tomten - dock inte dammen - för att på ideell väg restaurera själva kvarnbyggnaden. Vidare anhöll vi om ett en­gångs­bi­drag på 235.000 kr till material och sådana arbetsinsatser som ej förväntades kunna utföras ideellt.

Ärendet kom upp i fullmäktige, återremitterades för fackliga för­hand­lingar, kom tillbaks till fullmäktige, bordlades och inte förrän 30 maj 1979 beslutade fullmäktige säga ja till föreningens an­hållan. Till råga på allt överklagades beslutet.

Men skam den som ger sig: den 16 juli kunde det fantastiska restaureringsarbetet börja! Erik Broberg blev den perfekte arbetsledaren för en entusiastisk skara människor. Trots att arbetet var hårt och mycket krävande var humöret på topp mest hela tiden.

Allt arbete planlades noga och blev dokumenterat i detalj, både skriftligt och med fotografier. Hermann Beissel följde arbetet med sin kamera.

En kärntrupp på fem pensionärer: Erik Broberg, Sigvard Persson, Henry Johansson, Arthur Ringström och Ragnar Persson arbetade så gott som dagligen på möllan.

Den 3 augusti var nya taket färdigtäckt. Knut Jönsson hade lagt på tegelpannor, som i sin tur genom Peter Bossons försorg hade tagits tillvara från den gamla Mellanstadieskolan. Gråstensmuren var då också fogad.

I november påbörjades det oerhört krävande arbetet med repara­tion av kvarnhjul och maskineri. Vid årsskiftet hade 2.641 arbets­timmar lagts ner.

Januari 1980 startade renoveringen av bostadsdelen, tre rum och kök på 70 m2. I augusti var kvarnbyggnaden färdigrestaurerad och ytterligare 2.540 arbetstimmar hade avverkats, totalt 5.181 timmar!

Den 13 september 1980 invigdes Möllan. Brandkåren pumpade vatten på kvarnhjulet - någon kvarndamm fanns ju ännu inte! Kommunfullmäktiges ordförande Sylve Öfström delade ut standar, presidenten i Lions Club överlämnade en litografi av Ebbe Sjölin med möllan som motiv. Möllan var fullpackad med intresserade och imponerade människor!

Den 13 maj 1981 fick föreningen byggnadslov att uppföra en för­råds­byggnad och i september samma år började kommunen iordningställa den yttre miljön: restaurering av mölledammen, anläggande av promenadstig och parkeringsplats. Föreningen bidrog med att bygga ett reglerbart dämme.

Till möllans trädgård iordningställde föreningen en uteplats med bänkar och kvarnstensbord.

På årsmötet den 15 maj 1982 invigdes den kompletta kvarn­an­läggningen av kommunalrådet Stig Glimbrand. Höörs Manskör sjöng och solen sken!

Den 15 februari 1983 erhöll föreningen ”Diplom för berömlig sam­hällsgagnande gärning” av Höörs Rotary-klubb.

Den 12-15 juni 1986 deltog föreningen i Höörs Jubileumsmässa. I kortegen drog två ardennerhästar en vagn lastad med möllesäckar. På en skylt stod: ”1886 körde bönderna till möllan - 1986 kör turist­erna till möllan”.

Prinsessan Christina, som invigde Jubileumsmässan, gjorde före invigningen ett besök på Höörs Mölla och Sigvard Persson guidade med den äran!

Maj 1998 fick Föreningen Höörs Mölla Frosta Härads hem­bygds­fören­ings kulturpris ur friherre Werner von Schwerins Minnesfond.

Föreningen deltar varje år, första söndagen i juli, vid firandet av Möllornas Dag. I flera år anordnade också föreningen hant­verks­ut­ställ­ning­ar i möllan och dessförinnan kultur- och musikaftnar på Ekeliden.

Trerumslägenheten samt förrådsbyggnaden med garage, toaletter, tvättstuga och verkstad utgör själva förutsättningen för verk­sam­het­en. Hyresgästerna svarar för tillsyn och vaktmästarsysslor och hyresintäkterna finansierar reparationer och underhåll av bygg­nad­er­na.

1920-tal.


1920-tal.


1930-tal.


Valter Persson, den siste möllaren.


Restaureringsarbete 1979.


Fem eldsjälar 1979.
Erik Broberg, Sigvard Persson, Arthur Ringström, Ragnar Persson och Henry Johansson.



Efter restaureringen 1979-80.

Den nuvarande hyresgästen Per Herrmann, med en bakgrund i turist­branschen, driver café vid möllan och tar hand om möllans trädgård. Genom denna konstruktion har kommunen, som ju formellt äger möllan, kommit mycket lindrigt undan tack vare alla eldsjälar i föreningen som under åren på olika sätt med stor ener­gi, glädje och kunnighet underhållit, vårdat och att tagit hand om Höörs Mölla. Höörs kommun har begåvats med en turist­attrak­tion, dit skolklasser, föreningar och enskilda gärna söker sig.

Tips från Lena Frykman gm Henrik Borg
Tips 5 på industriminne som utflyktsmål i sommar-Skåne 2008
Kaj Olssons Lantbruksmuseum i Stora Köpinge

Det var år 1800 som patentet på ångmaskinen släpptes fritt. Det gjorde det möjligt för andra än engelsmännen att experimentera med ny teknik. Intressant nog var det i första hand maskiner som var kopplade till livs­medels­pro­duk­tion och därmed lantbruk, som blev de första tekniska innovationerna i Sverige. Abraham Niklas Edelcrantz bygg­de ”Eldkvarn” i Stockholm, en ersättning för vind­möllan som verkligen behövdes efter torra och stilla somrar. Nästa uppfinning var tröskverket.

I Skåne var det Frans Henrik Kockum som grundade Malmös första verkstadsindustri. Den låg vid Davidshall och kom till på 1840-talet. En stor produkt under Kockums tidiga år var lokomobiler och andra lantbruksredskap. Man skulle kunna säga att lantbrukets mekanisering har varit förutsättningen för den tidiga industrialiseringen i Skåne.

Nästan hela denna långa period av mekanisering inom lantbruket kan man studera på Kaj Olssons gård på Österlen. Här gömmer sig en enastående samling av lantbruksmaskiner och redskap. Dessutom finns i ut­ställ­ningen både en bensinmack, en butik, en fantastisk samling traktormodeller och diverse redskap, med eller utan motor, som använts i lanthushållet. Kaj Olssons samling är verkligen värt ett besök.

Kaj Olssons museum är öppet en gång om året, på den stora skördefesten som sedan tjugo år tillbaka arran­geras den första söndagen i augusti. Men alla som vill besöka samlingen är välkomna när som helst, sommar som vinter. Ring Kaj, tel 0411-550368.

Vägbeskrivning: Landsvägen mellan Tosterup och Svenstorp strax nordväst om Ystad, helt nära den lilla bokskogen vid Tosterup. Kör man västerut från Tosterup är det första avtagsvägen till vänster efter Tosterups slott.

Tips från Anne Louise Kemdal

Kaj Olsson i sitt museum.


Kaj Olsson visar sitt lantbruksmuseum för föreningens styrelsemedlemmar.

Tips på utflyktsmål i sommar-Skåne 2007


Tips 1 på industriminne som utflyktsmål i sommar-Skåne 2007
Hägghults diabasbrott med Svarta bergens naturmuseum

I de stenrika trakterna i nordöstra Skåne har det brutits sten i långa tider. Den svarta diabasen i Hägghult har brutits under hela 1900-talet och har exporterats långt utanför Sveriges gränser.

Vid det gamla diabasbrottet finns sedan 1994 ett museum med utställning om arbetet i sten­brottet, konstutställning med olika föremål i dia­bas, café och kunniga guider.

Dessutom en vacker natur och fina promenad­vägar längs med det djupa och numera vatten­fyllda brottet.

Vägbeskrivning: Hägghult och museet ligger utanför Lönsboda i Östra Göinge.

Länk till sajt: www.svartabergen.nu

Tips från Jenny Hällström
Tips 2 på industriminne som utflyktsmål i sommar-Skåne 2007
Ifö-verkens Industrimuseum i Bromölla

För hundra år sedan blev det i Sverige allmänt till­låtet att installera vattenklosetter och ansluta dem till det allmänna avloppsnätet (i Malmö 1908). Denna hygienhöjande produkt blev mycket populär. En industri i Skåne som tillverkade dessa nöd­vändiga säten var Ifö-verken i Bromölla.

Det var inte bara sanitetsgods som tillverkades på Ifö-verken, utan även sådant som eldfast sten till ugnar, cement, isolatorer, golvplattor, säkringar och mosaik.

Idag kan man beskåda ett urval av dessa produkter, samt arbetsmetoderna att tillverka dem, på Iföverkens Industrimuseum i Bromölla.

Var: Storgatan 45 i centrala Bromölla.

Tips från Eber Ohlsson
Tips 3 på industriminne som utflyktsmål i sommar-Skåne 2007
Bjersunds tegelbruk mellan Lomma och Bjärred

Tegelbyggandet har gamla traditioner i Skåne där det finns gott om lera. När städerna började växa under 1800-talet behövdes tegel i en större omfattning än nånsin tidigare.

Stora tegelbruk växte upp vid åmynningarna och längs kusterna i Öresund. Tegelstenarna skepp­ades med båt till Köpenhamn, Malmö, Helsing­borg, Landskrona.

När järnvägen började byggas mellan Malmö och Lund 1855 var det tegelbrist och man fick skrapa ihop leveranser från åtskilliga mindre tegelbruk för att kunna bygga stationerna.

Vid denna tid uppstod Bjersunds tegelbruk, en av de få äldre anläggningar som finns kvar.
Så småningom förvärvades det av Frans Henrik Kockum, grundaren av Kockums Gjuteri och Mekaniska Werkstad i Malmö (1840) och kom att ingå i hans företagsimperium, som förutom ett stort tegelbruk i Lomma (nu rivet) innehöll industri­er som t ex Kallingeverken i Blekinge.

Den kvarstående tegelugnen i Bjersunds tegelbruk är en s k periodisk valvugn med fem fyrhål.

Om hur ugnen fungerade, tegelbrukets historia och den lyckosamma restaureringen på 1980-talet kan man läsa i ”Skånskt tegel” Skånes Hembygdsförbunds årsbok 1984, en mycket intressant skrift för den som är intresserad av tegeltillverkningens historia i Skåne.
Vägbeskrivning: Buss 132 från Malmö eller Landskrona, buss 134 Malmö – Löddeköpinge – Hänkelstorp, buss 137 från Lund.

Promenad ett hundratal meter söderut från Bjärreds busstation, förbi Bjärreds intressanta nedlagda järnvägsstation i trä. Tegelbruket ligger vid kusten väster om väg 110. Servering och museum i en av bostadslängorna.
Mer tips: Andra intressanta bevarade tegelugnar från den äldre perioden är ringugnarna i Tegel­berga (ca 5 km söder om Svedala), Tjörnarp (väster om järnvägen) och Utvälinge (vid Vegeåns mynning ca 5 km väster om Ängelholm). Bilder på dem kan du hitta i vårt digitala bildarkiv här på hemsidan.

Tips från Per-Jan Pehrsson

Hem
Senast uppdaterad 160303 Mejl till föreningen: industrihistoria@gmail.com